Direktlänk till inlägg 28 november 2012
Jag trodde ärligt att det skulle vara du och jag för alltid, du var min framtid, mitt allt. Men det som är mest sårade är hur lite jag måste ha betytt för dig, för trots att det har gått ett tag så finns du fortfarande kvar i mina tankar men jag tycks vara bortglömd för länge sen. Men jag ska vara stark och tänka framåt, du ska inte få förstöra för mig. Allt kommer bli bra tillslut, allt kommer att ordna sig. Jag kommer att komma över dig och i framtiden kommer jag att tänka tillbaka och undra hur i hela världen jag tänkte, som lät dig behandla mig på de sättet utan att inse vad du gjorde. För om man älskar någon så gör man inte så som du gjort. Men just nu så gör allt bara ont...
Kan du inte bara svara... Eller vad som helst, blir så förvirrad av ditt beteende..Vågar inte hoppas men vill inte ge upp än... ...
Så skönt att man äntligen fick sova, underbart att inte sova själv även om det bara var en natt. Helt oväntat och ganska roligt, men riktigt underbart. Allt känns verkligen mycket bättre med Pommisan tillbaks också, så nu är jag snart tillbaks på ban...
Du sover där borta utan några problem som helst, när jag ligger här med en smärta som är så stark att jag inte kan somna även fast jag hade önskat. Allt jag vill är att få prata ut om allt, men du kan inte ens engagera dig till att höra av dig. Alla ...
Smärtan är brutal, känns som om hela hjärtat är i tusen bitar. Du kan inte ens höra av dig eller ge mig ett riktigt svar! Allt du gör är att plåga mig, men jag står inte ut mycket längre. Alltihop är ditt fel, du sa att du aldrig skulle lämna mig men...
Jag vill gråta, men mina ögon gör för ont för att klara av det. Jag vill sova, men jag är rädd för tankarna och tomheten. Det ändå jag vill är att du ska komma in genom dörren och allt ska vara som förut. Men du försöker inte ens förklara dig. Du ver...