Direktlänk till inlägg 18 oktober 2012
Du sover där borta utan några problem som helst, när jag ligger här med en smärta som är så stark att jag inte kan somna även fast jag hade önskat. Allt jag vill är att få prata ut om allt, men du kan inte ens engagera dig till att höra av dig. Alla dina dumma bortförklaringar orkar jag inte höra på nå mer, kan du inte bara säga som det är eller är det för mycket begärt?! Du bryr dig inte om att du kan förlora mig, för hade du gjort de hade du kämpat för mig och inte gett upp..
Mitt hjärta värker och tårarna fortsätter forsa ner från mina kinder, när du sover som att inget har hänt.
Kan du inte bara svara... Eller vad som helst, blir så förvirrad av ditt beteende..Vågar inte hoppas men vill inte ge upp än... ...
Jag trodde ärligt att det skulle vara du och jag för alltid, du var min framtid, mitt allt. Men det som är mest sårade är hur lite jag måste ha betytt för dig, för trots att det har gått ett tag så finns du fortfarande kvar i mina tankar men jag tyck...
Så skönt att man äntligen fick sova, underbart att inte sova själv även om det bara var en natt. Helt oväntat och ganska roligt, men riktigt underbart. Allt känns verkligen mycket bättre med Pommisan tillbaks också, så nu är jag snart tillbaks på ban...
Smärtan är brutal, känns som om hela hjärtat är i tusen bitar. Du kan inte ens höra av dig eller ge mig ett riktigt svar! Allt du gör är att plåga mig, men jag står inte ut mycket längre. Alltihop är ditt fel, du sa att du aldrig skulle lämna mig men...
Jag vill gråta, men mina ögon gör för ont för att klara av det. Jag vill sova, men jag är rädd för tankarna och tomheten. Det ändå jag vill är att du ska komma in genom dörren och allt ska vara som förut. Men du försöker inte ens förklara dig. Du ver...