Kan du inte bara svara... Eller vad som helst, blir så förvirrad av ditt beteende..Vågar inte hoppas men vill inte ge upp än...

Jag trodde ärligt att det skulle vara du och jag för alltid, du var min framtid, mitt allt. Men det som är mest sårade är hur lite jag måste ha betytt för dig, för trots att det har gått ett tag så finns du fortfarande kvar i mina tankar men jag tycks vara bortglömd för länge sen. Men jag ska vara stark och tänka framåt, du ska inte få förstöra för mig. Allt kommer bli bra tillslut, allt kommer att ordna sig. Jag kommer att komma över dig och i framtiden kommer jag att tänka tillbaka och undra hur i hela världen jag tänkte, som lät dig behandla mig på de sättet utan att inse vad du gjorde. För om man älskar någon så gör man inte så som du gjort. Men just nu så gör allt bara ont...

Så skönt att man äntligen fick sova, underbart att inte sova själv även om det bara var en natt. Helt oväntat och ganska roligt, men riktigt underbart. Allt känns verkligen mycket bättre med Pommisan tillbaks också, så nu är jag snart tillbaks på banan igen.
Tack E för en underbar kväll och natt!

Du sover där borta utan några problem som helst, när jag ligger här med en smärta som är så stark att jag inte kan somna även fast jag hade önskat. Allt jag vill är att få prata ut om allt, men du kan inte ens engagera dig till att höra av dig. Alla dina dumma bortförklaringar orkar jag inte höra på nå mer, kan du inte bara säga som det är eller är det för mycket begärt?! Du bryr dig inte om att du kan förlora mig, för hade du gjort de hade du kämpat för mig och inte gett upp..
Mitt hjärta värker och tårarna fortsätter forsa ner från mina kinder, när du sover som att inget har hänt.

Smärtan är brutal, känns som om hela hjärtat är i tusen bitar. Du kan inte ens höra av dig eller ge mig ett riktigt svar! Allt du gör är att plåga mig, men jag står inte ut mycket längre. Alltihop är ditt fel, du sa att du aldrig skulle lämna mig men de gjorde du ändå! Hur ska jag någonsin tro på något du säger igen?!
Du var mitt allt, den ändå jag vill vara med.

Jag vill gråta, men mina ögon gör för ont för att klara av det. Jag vill sova, men jag är rädd för tankarna och tomheten. Det ändå jag vill är att du ska komma in genom dörren och allt ska vara som förut. Men du försöker inte ens förklara dig. Du verkar inte bry dig om mig ett dugg. Regnet utanför passar perfekt in på hur jag känner mig.

Du har krossat mig och du bryr dig inte!

Jag vill gråta, men mina ögon gör för ont för att klara av det. Jag vill sova, men jag är rädd för tankarna och tomheten. Det ändå jag vill är att du ska komma in genom dörren och allt ska vara som förut. Men du försöker inte ens förklara dig. Du verkar inte bry dig om mig ett dugg. Regnet utanför passar perfekt in på hur jag känner mig.

Du har krossat mig och du bryr dig inte!

Jag blir så irriterad på en viss person så jag inte riktigt vet vårt jag ska ta vägen. Men snart är de över! Slippa oroa mig och känna pressen. Snart är hon där hon hör hemma!

Va nyss två jätte åsksmällar som höll på att skrämma livet ur mig!? :o va så inte beredd på att det skulle vara såå höga :o

Känner att utan min kalender skulle jag vara vilsen, men känner att tre stycken ändå känd lite väl ;) fick två stycken på uppropsdagen så år det någon som vill ha lärarkaländer så hojta till ;)